Identifiering och bekämpning av invasiva främmande sniglar

Mördarsnigeln och den svarthuvade snigeln ingår i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. De får inte släppas ut i miljön, importeras till Finland, förfogas, födas upp eller odlas, transporteras, vidarebefordras, säljas, marknadsföras eller överlåtas. Professionella aktörer har en skyldighet att förhindra spridning av invasiva främmande snigelarter med jord, mark och växter. Fastighetsägares eller fastighetsinnehavares omsorgsplikt gäller även de invasiva främmande snigelarterna.

Bestämning

Mördarsnigeln är en stor snigelart, 7–14 cm lång som vuxen. Till färgen är den varierande, från orangerödbrun till smutsigt brun eller nästan svart. Ryggpartiet är rundat och köl saknas. Svansen sedd uppifrån är trubbig. Undersidan av krypsulan är i allmänhet ljus eller lite mörkare vid kanterna, och slemmet något så när färglöst. Mördarsnigel förekommer typiskt i massor – hittar du en finns det troligen fler i närheten.

Den svarthuvade snigeln är betydligt mindre en mördarsniglen och dess maximala längd är 4–5 cm. Sniglens främsta kännetecken är ett tydligt avgränsat svart huvud, antenner och hals som klart skiljer sig från resten av kroppen. Kroppsfärgen kan variera från smutsigt ljus till brun och blågrå. Gamla individer är mörkare än unga. Den bakre delen av manteln, som börjar bakom huvudet, i mitten av snigeln är vanligtvis ljusbrun och framstår karakteristiskt ljusare än resten av kroppen. Andningshålet är placerat på höger sida, på baksidan av manteln. Kölen, som börjar vid spetsen av svansen och ibland är ganska svagt distinkt, är kort (endast ¼ till ⅓ av snigelns längd). Krypsulan är jämnt ljust undertill. Slemmet som utsöndras av snigeln är klart och färglöst.

Mördarsnigeln och den svarthuvade snigeln ska inte förväxlas med den gråsvarta kölsnigeln eller den bruna skogssnigeln.

Bekämpning

När man bekämpar främmande sniglar ska man ägna särskild uppmärksamhet åt att arten inte sprider sig till omgivningen. Det är viktigt att hindra spridning med plantor, trädgårdsavfall och schaktjord. Jordmaterial, lövhögar, komposter eller växter får inte flyttas från områden där det förekommer mördarsniglar. På det sättet kan man förhindra att arten breder ut sig till nya områden.

Blötdjur har ett utvecklat nervsystem och förmodligen förmågan att känna smärta. Eftersom djurskyddslagen inte tillåter att djur utsätts för onödigt lidande måste mördarsniglarna avlivas så snabbt som möjligt. Om det inte går, måste man först bedöva dem.

Undvik direktkontakt med mördarsniglar och deras slem på grund av infektionsrisken. Använd skyddshandskar vid insamlingen och tvätta händerna noggrant med tvål efteråt. Verktyg som används vid bekämpning, såsom hink, tång och sil, bör reserveras enbart för detta ändamål.

Det är mest effektivt att bekämpa sniglar på våren innan de individer som övervintrat hinner lägga ägg. Sniglarna lägger ca 20–30 ägg i taget och fortsätter äggläggningen under sommaren och hösten, särskilt under fuktiga perioder. Även under torrare perioder blir sniglarna aktiva i kvällsfuktigheten och ger sig iväg i stora skaror, även om man inte ser några av dem i samma område under dagen. I de flesta fall, särskilt i nya förekomstområden, går det att hindra sniglarnas spridning med relativt små insatser. Bekämpningen bör påbörjas så snart invasiva främmande sniglar observeras i området, vilket sparar betydligt mer arbete i framtiden.

Det enklaste sättet att bekämpa och minska antalet mördarsniglar är att samla in dem. Man kan till exempel använda en tång som hjälp vid insamlingen. Insamlingen kan effektiviseras genom att lägga ut till exempel brädor, skivor eller jutesäckar som samlar fukt, under vilka sniglarna samlas. Sniglarna ska samlas i en behållare som kan stängas, eftersom de snabbt rymmer även genom små springor.

Vid passiv fångst lockas sniglarna till en svagt alkoholhaltig vätska, där de bedövs och drunknar. Gräv ner behållaren i marken så att öppningarna i den övre kanten ligger i nivå med markytan. Placera fällan där man vet att sniglar brukar röra sig. Häll en jäst–sockerlösningen eller mellanöl i behållaren till ungefär hälften av höjden och tillsätt ett par droppar diskmedel. Doften från den jästa vätskan lockar sniglarna där de bedövas och drunknar. Som fälla bör användas behållare med lock som rymmer cirka 1–3 liter. De flesta sålda fällorna är för små för speciellt de stora mördarsniglarna.

För bekämpning av sniglar finns preparat med järnfosfat och järnpyrofosfat samt biologiska preparat med rundmaskar tillgängliga. En del av preparaten är godkända för konsumentbruk (Kemidigs växtskyddsmedelsregister). Vid användning av bekämpningsmedel måste bruksanvisningarna följas noggrant. Järnfosfat är effektivt mot sniglar och snäckor utan att orsaka någon betydande skada på övriga miljön, förutsatt att det används enligt anvisningarna.

Sniglar kan övervintra i öppna komposter eller komposthögar. I områden som är kraftigt angripna av mördarsnigel bör man undvika öppna komposter. Befintliga öppna komposter bör skötas aktivt så att komposteringen blir effektiv och så att mördarsnigeln får så få övervintringsplatser och så lite näring som möjligt. I en sluten varmkompost trivs sniglarna inte. Använd alltid färdig kompostjord på plats så att sniglarna inte sprids till nya områden.

Avlivning

Effektiva avlivningsmetoder är att krossa snigelns huvud med tillräcklig kraft, till exempel med en sten på en hård yta, så att effekten blir så stor som möjligt. Alternativt kan man klippa snigelns huvud i längdriktningen mellan tentaklerna med en sax, så att nervringen i huvudet skärs av. Skydda dig mot stänk, till exempel genom att använda skyddsmask.

Ett effektivt sätt att avliva sniglar är att hälla rikligt med kokande vatten över dem (minst 2-3 gånger så mycket som mängden sniglar). Var försiktig när du hanterar det heta vattnet. Sniglarna samlas upp till exempel i en mjölkburk eller hink (högst ungefär en tredjedel av behållarens volym). Behållaren placeras på ett underlag som tål smuts och kokande vatten och fylls med kokande vatten. När sniglarna har dött silar man bort vattnet.

Innan avlivning på andra sätt ska sniglarna bedövas enligt anvisningarna nedan. Bedövningen kan ske genom en tvåstegsprocess med svag alkohol eller genom kylbehandling. De bedövade sniglarna avlivas antingen genom frysning, i stark alkohol eller genom värmebehandling enligt ovanstående anvisningar.

Kylbedövning och frysning är effektiva metoder för att avliva större mängder av sniglar. Sniglarnas aktivitet upphör när temperaturen sjunker till omkring +3–5 °C, då de i praktiken bedövs av kylan. Den egentliga avlivningen sker genom att sniglarna hålls i en frystemperatur under -18 °C. Packa de insamlade sniglarna i till exempel en tvättad och försluten mjölkburk och linda in förpackningen i ett lager plast. Kyl ner förpackningen i kylskåpet i några timmar innan du lägger den i frysen i minst två dygn.

Sniglar kan även bedövas i en svag (4–5 %) alkohollösning, till exempel öl eller en jäst- och sockerlösning, och avlivas genom frysning eller i stark alkohol (till exempel denaturerad sprit, med en etanolhalt på över 70 %). Stark alkohol är lättantändlig och klassas därför som farligt avfall, och den ska kasseras i sin originalförpackning till insamling av farligt avfall. Döda sniglar ska silas bort från den alkoholhaltiga vätskan.

Man bör inte använda 10-procentig spritättikslösning, salt eller andra svagt och långsamt verkande gifter för att avliva sniglar. Man ska inte skära av sniglarnas huvuden tvärs över utan alltid längs med mellan antennerna, så att ringnerven bryts.

Avfallshantering

Enligt anvisningarna på avfallsstationer ska avfall som innehåller skadliga främmande arter kasseras som blandavfall. För bortskaffande av sniglar som samlats in vid bekämpningtalkon, kontakta avfallshanteringen i ditt område och kontrollera hur avfallet ska samlas in, förpackas och bortskaffas.

Vanliga frågor om de uppdaterade anvisningarna för snigelbekämpning

Varför uppdaterades artbeskrivningarna?

Artkorten, det vill säga artbeskrivningarna, för mördarsnigel och svarthuvad snigel på webbplatsen vieraslajit.fi uppdaterades våren 2026. Uppdateringen genomfördes för att bekämpningsanvisningarna ska vara tydligare och bättre stödja en effektiv bekämpning för att förhindra spridningen av invasiva främmande snigelarter. Målet med uppdateringarna är att säkerställa att bekämpningen genomförs i enlighet med djurskyddslagens anda.

Varför finns det så många bekämpningsalternativ?

De olika metoderna erbjuder alternativ både för snabb och effektiv bekämpning samt för en psykiskt lättare men långsammare bekämpning. Alla upplever inte att det är möjligt att krossa sniglar, särskilt när de förekommer i stora mängder, och därför erbjuder tvåstegsmetoder alternativ till detta. Enligt djurskyddslagen får djur inte utsättas för onödigt lidande, vilket innebär att sniglarna ska avlivas så snabbt som möjligt eller alternativt bedövas före avlivning.

Varför ska sniglarna hanteras som blandavfall?

Avfall från invasiva främmande arter som ingår i den nationella förteckningen ska behandlas vid avfallsstationer som blandavfall, för att förhindra att invasiva främmande arter, deras frön eller ägg sprids i miljön via avfallet. Avfallet ska förpackas så att förpackningen inte går sönder under transporten. Till exempel är en tätt försluten och tejpad plastpåse ett bra sätt att säkerställa säker hantering.

På den egna fastigheten kan döda sniglar komposteras i en sluten varmkompost, där artfränder inte har tillgång att äta de döda individerna.

Kan bekämpning av sniglar göras säkert med tanke på risken för listeria- eller E. coli-smitta?

Ja, det kan den, men god handhygien är viktig. Händerna ska alltid tvättas noggrant med tvål och vatten efter att man har hanterat sniglar. Att samla in sniglar är inte farligare än vanligt trädgårdsarbete eller att städa efter husdjur. Vid behov kan man använda andningsskydd. Det är också viktigt att ge barn tydliga instruktioner om hur man arbetar noggrant och sköter handhygienen.

Varför rekommenderas snigelfällor trots att de inte selekterar vilka djur som fångas?

I vissa områden förekommer främmande snigelarter i så stora mängder att det inte är möjligt att samla in alla individer aktivt. I sådana fall kan en passiv fälla fungera som en bra kompletterande metod vid sidan av annan bekämpning och bidra till att minska mängden skadliga främmande arter i området.

Fällan bör dock kontrolleras regelbundet, och fångsten ska avbrytas om andra djur börjar hamna i fällan. Det är också viktigt att fällan har ett lock och att öppningarna är dimensionerade för de främmande snigelarterna, så att större djur inte kan ta sig in i fällan.

Hur kan jag säkerställa att uppsamlingslösningen (jäst–sockerlösning) som används i fällan är korrekt?

Du kan säkerställa att uppsamlingslösningen håller rätt kvalitet (5 volymprocent alkohol) genom att följa anvisningen nedan. Tillsätt i en liter (1 l) handvarmt vatten (37–42 °C; följ anvisningarna på jästförpackningen) 1 dl (85 g) socker och 2 teskedar (6 g) torrjäst eller vinjäst (även vanlig bakjäst fungerar). Blanda ingredienserna och låt lösningen jäsa i rumstemperatur i tre dygn. Tecken på att lösningen jäser korrekt är lätt skumbildning och en doft som är typisk för jäsning av jäst.