Främmande arter och lagstiftningen – vanliga frågor

FI | SV
§ ?

Författningar

Vad är EU:s förordning om främmande arter?

I EU:s förordning om främmande arter föreskrivs om åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att förhindra att invasiva främmande arter introduceras och sprids i EU.

Länk till förordningen: http://eur- lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32014R1143&rid=1

Vad är unionsförteckningen?

I unionsförteckningen ingår de invasiva främmande arter som EU:s förordning om främmande arter ska tillämpas på. Om förteckningen föreskrivs i en särskild förordning av EU-kommissionen. Förteckningen uppdateras efter behov.

Länk till unionsförteckningen (kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1141):
http://eur-lex.europa.eu/legal-content/FI/TXT/?uri=uriserv:OJ.L_.2016.189.01.0004.01.FIN&toc=OJ:L:2016:189:TOC( finska)
http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=uriserv:OJ.L_.2016.189.01.0004.01.SWE&toc=OJ:L:2016:189:TOC (svenska)

Information om arter som ingår i unionsförteckningen:

http://vieraslajit.fi/fi/content/euroopan-unionin-kannalta-merkityksellisten-haitallisten-vieraslajien-luettelo

Vad är lagen om främmande arter?

I lagen om främmande arter (lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter 1709/2015) föreskrivs om verkställandet av EU:s förordning om främmande arter i Finland.

I lagen om främmande arter bestäms därutöver om

  • sådana invasiva främmande arter som inte ingår i unionsförteckningen men som kan betraktas som skadliga för finländska förhållanden, och
  • bekämpningen av andra främmande arter även om de, åtminstone inte för närvarande, betraktas som invasiva.

Länk till lagen om främmande arter: http://finlex.fi/sv/laki/alkup/2015/20151709

För lagens syfte och dess paragrafer redogörs i regeringens proposition. Se exempelvis detaljmotiveringarna på sidan 35 i regeringens proposition 82/2015.

Vad är den nationella förteckningen?

Den nationella förteckningen omfattar sådana främmande arter som inte ingår i unionsförteckningen men som kan betraktas som skadliga för finska förhållanden. Om den nationella förteckningen stadgas genom statsrådets förordning. Förteckningen uppdateras efter behov.

Den nationella förteckningen trädde i kraft 1.1.2016.
Länk till statsrådets förordning 1725/2015 och den nationella förteckningen som finns som bilaga: http://finlex.fi/sv/laki/alkup/2015/20151725

För grunderna för upprättandet av den nationella förteckningen redogörs i motiveringspromemorian till statsrådets förordning (på finska): http://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2015/20151725

Vad innebär det att en art finns upptagen i unionsförteckningen eller den nationella förteckningen?

En invasiv främmande art som ingår i unionsförteckningen eller den nationella förteckningen får inte importeras till Finland från ett annat EU-land eller från områden utanför EU. Arten får inte heller odlas, säljas eller marknadsföras. Det är förbjudet att släppa ut arten i miljön.

Genom statsrådets förordning kan det bestämmas att inte alla ovan nämnda förbud behöver tillämpas på en art som tas in i den nationella förteckningen eller på ett visst användningsändamål för arten. Det är emellertid alltid förbjudet att släppa ut arten i miljön.

Vem övervakar att bestämmelserna om främmande arter följs?

Närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen) övervakar efterlevnaden av EU:s förordning om främmande arter och den nationella lagen och förordningen om främmande arter. Tullen övervakar efterlevnaden av bestämmelserna om import av främmande arter.

Främmande art och invasiv främmande art

Hur definieras en främmande art? Och en invasiv främmande art?

Med en främmande art avses en växt, ett djur eller en annan organism som människan avsiktligt eller oavsiktligt introducerar i ett område utanför artens naturliga utbredningsområde.

Alla främmande arter är inte invasiva. Med en invasiv främmande art avses en främmande art som har konstaterats hota den biologiska mångfalden.

Främmande art och invasiv främmande art definieras i artikel 3.1 och 3.2 i EU:s förordning om främmande arter.

I 11 § i lagen om främmande arter definieras en invasiv främmande art av nationell betydelse. Definitionen är något bredare än definitionen i EU:s förordning om främmande arter. Förutom skada för den biologiska mångfalden beaktas även annan skada som arten kan orsaka vilda organismer och annan fara som arten kan medföra för hälsa eller säkerhet.

Mer information om definitionerna av främmande art och invasiv främmande art finns på portalen med främmande arter.

Sällskapsdjur

Sällskapsdjur ingår i unionsförteckningen. Måste man lämna ifrån sig ett sådant djur?

Ägare får behålla sällskapsdjur som ingår i EU:s förteckning eller den nationella förteckningen ända tills djuret dör av naturliga skäl. Ett villkor är att djuret har hållits som sällskapsdjur redan innan arten togs in i förteckningen. Ägaren bör också säkerställa att djuret inte kan reproducera sig eller slippa ut.

Finns skunk på listan över förbjudna arter?

Skunken ingår i den ovan nämnda nationella förteckningen som finns som bilaga till statsrådets förordning. Skunken hör till artgruppen rovdjur i punkt 1.1 i bilaga A. Därmed har det från och med 2016 varit förbjudet att importera, föda upp och sälja skunkar.  Förbuden gäller emellertid inte individer i djurparker.

Ägare får behålla skunkar och andra sällskapsdjur som ingår i EU:s förteckning eller den nationella förteckningen ända tills djuret dör av naturliga skäl. Ett villkor är att djuret har hållits som sällskapsdjur redan innan arten togs in i förteckningen. Ägaren ska också förhindra att djuret reproducerar sig eller slipper ut i miljön.

EU:s lagstiftning och den nationella lagstiftningen om främmande arter förbjuder transport av invasiva främmande arter. Betyder det att man till exempel inte längre får transportera sällskapsdjur?

I författningarna om främmande arter ges också särskilda förbud mot transport av arterna. Transportförbudet gäller emellertid främst kommersiella transporter när djur transporteras till exempel från uppfödaren eller importören för att säljas vidare. Om däremot en ägare av ett sällskapsdjur som räknas som en främmande art har med sig det egna djuret under en transport räknas det som normal djurhållning som är tillåten enligt övergångsbestämmelsen.

Kan en privatperson sälja eller överlåta ett sällskapsdjur, som en rödörad vattensköldpadda, till ett nytt hem?
Kan ett sällskapsdjur överlåtas till exempel till en djurskyddsförening som söker ett nytt hem till det?

Om en ägare har haft en rödörad vattensköldpadda eller något annat djur som sällskapsdjur redan innan arten togs in i unionsförteckningen eller den nationella förteckningen kan han eller hon hålla det tills djuret dör av naturliga skäl. Sällskapsdjurets nya ägare har samma rätt om den tidigare ägaren överlåter det. Ett villkor är att djuret inte får hållas i kommersiellt syfte. Djurskyddsföreningar är inga kommersiella aktörer och därför kan en sådan förening överta ett sällskapsdjur och söka ett nytt hem till det. Om en djurskyddsförening tar ut en avgift som enbart täcker kostnaderna betraktas detta inte som kommersiell verksamhet.

Varghybrid ingår i den nationella förteckningen. Får man fortsättningsvis hålla varghybrider och får man föda upp och sälja dem som sällskapsdjur?

Varghybrid ingår i den nationella förteckningen, dvs. den har genom statsrådets förordning fastställts som en invasiv främmande art i Finland. Varghybrid är en korsning av tamhund och varg och nämns i punkt 1.1.1 i bilaga A till förordningen. Enligt förordningen är det förbjudet att importera varghybrider till Finland från ett land utanför EU och också från ett annat EU-land. För närvarande gäller förbudet däremot inte uppfödning, försäljning eller annan hållning av arten.

Växter

Berörs jätteloka av samma begränsningar som arterna i unionsförteckningen?

Jätteloka ingår i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. De två andra arterna av jätteloka som förekommer i Finland, dvs. bredloka och jättebjörnfloka, ingår i unionsförteckningen över invasiva främmande arter. Enligt den nationella förteckningen berörs jättelokan av samma begränsningar som arterna i unionsförteckningen, dvs. det är förbjudet att importera, odla, sälja, på annat sätt inneha arterna eller släppa ut dem i miljön.

Kommersiella aktörer

Berör unionsförteckningen och den nationella förteckningen med sina förbud även kommersiella aktörer, såsom plantskolor och planthandlar eller akvarie- och djuraffärer?
Hur ska man göra om en art som är till försäljning tas in i unionsförteckningen eller den nationella förteckningen?

Det är förbjudet att importera, odla, sälja och inneha arter som ingår i unionsförteckningen och den nationella förteckningen.

Om företag säljer invasiva främmande arter som ingår i unionsförteckningen eller den nationella förteckningen kan de fortsätta sälja arterna till sina kunder under ett år från att förteckningen trätt i kraft. Om arterna säljs eller överlåts på annat sätt till en annan kommersiell aktör eller för forskning eller ex situ bevarandeverksamhet, är tidsfristen två år.  Efter att tidsfristerna gått ut ska företagen tömma sina lager av förteckningsarterna. När det gäller arter som tagits in i den nationella förteckningen är det möjligt att bestämma om övergångsperioderna genom förordning av statsrådet, också så att de är kortare än vad som sagts ovan.

Övergångsperioder tillämpas bara på individer av de arter som företaget har fått i sin besittning innan arten togs in i unionsförteckningen eller den nationella förteckningen. Även under övergångsperioden ska företagen förhindra att individerna reproducerar sig samt säkerställa att de inte slipper ut i miljön.

Djurparker

Vad händer med arter som lever i djurparker men ingår i unionsförteckningen eller den nationella förteckningen över främmande arter?

Djurparkerna kan hålla invasiva främmande djur som tagits in i unionsförteckningen tills djuren dör av naturliga skäl under förutsättning att man förhindrar att de reproducerar sig eller slipper ut.

För närvarande gäller den nationella förteckningen inte djurhållning i djurparker.

Invasiva främmande arter i naturen

Hur ska man göra om man i det vilda påträffar en invasiv främmande art som ingår i unionsförteckningen eller den nationella förteckningen?

Det är viktigt att rapportera fyndet på portalen med främmande arter www.vieraslajit.fi

Om du i naturen stöter på ett djur som finns i förteckningen över invasiva främmande arter bör du kontakta den lokala djurskyddsföreningen eller en djurpark direkt. Djurparker kan efter prövning ta emot sällskapsdjur som finns i unionsförteckningen, djur i unionsförteckningen som innehas av kommersiella aktörer samt i naturen påträffade djur som ingår antingen i unionsförteckningen eller den nationella förteckningen över främmande arter. En djurpark kan hålla djuret i fråga tills det dör av naturliga skäl, men ska se till att djuret inte kan reproducera sig eller rymma.

Även djur som tagits emot av lokala djurskyddsföreningar kan efter prövning överlämnas till djurparker.

Ska en fastighetsägare utrota invasiva främmande arter på sin mark?

En art som ingår i unionsförteckningen eller den nationella förteckningen får inte avsiktligt odlas på fastigheten.  Om en art som ingår i en förteckning har planterats i trädgården ska ägaren riva upp planteringen och förstöra växtdelarna så att växten inte kan sprida sig.

Det händer emellertid att invasiva främmande arter sprids till en fastighet på naturlig väg och växer där oberoende av ägaren. I EU:s förordning om främmande arter och i vår egen lag om främmande arter föreskrivs ingen allmän skyldighet att utrota arterna på en fastighet, så länge det inte handlar om avsiktlig odling. Det rekommenderas emellertid att fastighetsägarna i ett område t.ex. tillsammans med kommunens myndigheter och medborgarorganisationer utreder sätt och vidtar frivilliga åtgärder för att få bort artförekomsten eller åtminstone begränsa utbredningen. På samma gång bör uppmärksamhet fästas vid att de invasiva främmande arterna inte heller sprider sig från fastigheten t.ex. med trädgårdsavfall eller jord som schaktas bort.

I vissa situationer har fastighetsägaren dock skyldighet att utrota en art som ingår i en förteckning, såsom jätteloka, på fastigheten eller förhindra att arten sprids utanför fastigheten trots att arten har kommit till fastigheten av sig själv. Dessa situationer är rätt så exceptionella. Enligt 4 § i lagen om främmande arter kan skyldigheten uppkomma om en invasiv främmande art orsakar betydande skada för den biologiska mångfalden eller medför fara för hälsa eller säkerhet. Vidare är en förutsättning att det är möjligt att utrota den invasiva främmande arten eller innesluta den med rimliga och sedvanliga metoder. Vid bedömning av rimligheten ska också kostnaderna för bekämpningen beaktas. Det främsta syftet med bestämmelsen är att framhäva fastighetsägarnas ansvar att följa upp förekomsten av invasiva främmande arter på sina fastigheter och att begränsa spridningen av dem i ett så tidigt skede som möjligt.

Fastighetsägaren skyldighet att utrota en förekomst (4 §) kan uppkomma särskilt i skyddsområden eller i närheten av sådana och på andra ställen där de invasiva främmande arterna kan skada en hotad art eller en skyddad naturtyp. I Finland håller man just nu på att utreda utbredningen hos unionsförteckningens eller den nationella förteckningens invasiva främmande arter. Avsikten är att identifiera vilka områden bekämpningsarbete särskilt bör utföras i.

Fastighetsägarens skyldighet enligt 4 § gäller inte bekämpning av fåglar eller däggdjur.

Även om lagen om främmande arter trädde i kraft 1.1.2016, trädde 4 § i kraft först 1.1.2017.

Jättelokans plantor eller frön får inte planteras på den egna gårdsplanen, men däremot är det tillåtet att plantera jättebalsamin?

Ja. Den kaukasiska jättelokan ingår i den nationella förteckningen och de övriga slagen av jätteloka i unionsförteckningen. Det är förbjudet att odla dessa arter. Däremot ingår jättebalsamin tillsvidare inte i någondera förteckningen och därför är det inte förbjudet att plantera den. Plantering rekommenderas emellertid inte med tanke på de skador som en utbredning av jättebalsamin orsakar den omgivande naturen.

Jättebalsamin behöver inte bekämpas men bör man se till att den inte sprids från den egna gården till andra platser?

Även om jättebalsaminen inte ingår i någondera förteckningen över invasiva främmande arter bör man se till att arten inte sprider sig från den egna gårdsplanen eftersom den orsakar skada för den omgivande naturen.

Kan vem som helst som råkar träffa på jätteloka i ett allmänt område förstöra arten utan markägarens tillstånd?

För alla åtgärder som en enskild person vidtar på en annans område behövs ägarens eller innehavarens samtycke, om det inte handlar om allemansrätten. Det gäller även allmänna områden, som t.ex. kommunens friluftsområden, parker, badstränder och liknande. Även om kommunen skulle ha tillåtit insamling av icke fridlysta växter i ett friluftsområde, omfattar det i regel inte rätten att helt utrota växterna, inte ens invasiva främmande arter. Även i en situation där kommunen i praktiken godkänner utrotning av invasiva främmande arter på kommunens mark bör man fundera på om enskilda och särskilt privatpersoners åtgärder för att utrota arterna är till nytta för hanteringen av riskerna med främmande arter, eller om åtgärderna snarare kan bli till skada (om växtdelar som kan föröka sig sprids eller fel arter utrotas). Människor borde i första hand instrueras att rapportera sina observationer till den kommunala myndigheten. Rapporteringen bör göras så enkel som möjligt.

Hur ska man göra om en art varken ingår i unionsförteckningen eller den nationella förteckningen men har klassificerats som skadlig i den nationella strategin för främmande arter?

De invasiva främmande arter som avses i författningarna om främmande arter är desamma som tagits in i unionsförteckningen eller i den nationella förteckningen. Arter som i den nationella strategin för främmande har klassificerats som skadliga, men som tillsvidare inte ingår i någondera förteckningen, är därför sedvanliga dvs. icke-invasiva främmande arter ur författningssynpunkt.  Dessa sedvanliga främmande arter berörs endast av 3 § i lagen om främmande arter, som gäller förbudet mot att släppa ut främmande arter i miljön.

Det viktigaste sättet att bekämpa och förhindra spridningen av dessa främmande arter, som inte ingår i unionsförteckningen eller den nationella förteckningen men som har klassificerats som skadliga i den nationella strategin för främmande arter, är att effektivt sprida information om de skador som arterna orsakar samt om sätten att bekämpa dem. I det här sammanhanget liksom vid bekämpningen av listade arter kan man dra fördel av t.ex. frivilliga informations- eller utrotningskampanjer.

JSM – uppdaterat 28.6.2016 och på svenska 10.02.2017