SV MENU

Nationell lagstiftning

Europaparlamentets och rådets förordning (1143/2014) om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter trädde i kraft 1.1.2015. Därefter stiftades lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (1709/2015 och 1725/2015), ikraftträdande 1.1.2016, och Statsrådets förordning om hantering av risker orsakade av invasiva främmande arter (704/2019) ikraftträdande 1.6.2019. Förordningen updaterades 15.8.2023 (912/2023).

Lagstiftning om främmande arter

I lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (1709/2015) och i lagen om ändring av lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (682/2019, 31/2023, 699/2023) finns bestämmelser om hur man genomför EU:s förordning om främmande arter i Finland.

Regeringens proposition (HE 82/2015) till riksdagen med förslag till lag om hantering av risker orsakade av främmande arter och lagar om ändring av naturvårdslagen och av jaktlagen.

I lagen om främmande arter finns därutöver bestämmelser om sådana invasiva främmande arter som inte ingår i förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse men som kan betraktas som skadliga i finländska förhållanden, och om bekämpningen av andra främmande arter även om de, åtminstone inte för närvarande, betraktas som skadliga.

Förordning om främmande arter och invasiva främmande arter av nationell betydelse

Statsrådets förordning om hantering av risker orsakade av invasiva främmande arter (704/2019).

Statsrådets förordning om ändring av 2 § i och bilagorna till statsrådets förordning om hantering av risker orsakade av invasiva främmande arter (912/2023).

Den nationella förteckningen innehåller sådana invasiva främmande arter som inte ingår i unionsförteckningen men som kan betraktas som skadliga i finländska förhållanden. Bestämmelser om förteckningen utfärdas genom förordning av statsrådet. Förteckningen uppdateras efter behov.

Invasiva främmande arter som ingår i den nationella förteckningen får inte importeras till Finland från länder utanför EU och inte heller från andra EU-länder. En sådan art får inte födas upp, säljas eller marknadsföras. Genom statsrådets förordning kan det dock utfärdas bestämmelser om att något av förbuden inte tillämpas på en art som tas upp i den nationella förteckningen eller på vissa användningsändamål för arten. Det är emellertid alltid förbjudet att släppa ut arten i miljön.