Det är förbjudet att odla en invasiv främmande växtart (lagen om främmande arter 11 §). I lagen om främmande arter definieras inte vad som avses med odling av en invasiv främmande art. Typiskt för växter av främmande arter är att de på naturlig väg sprider sig kraftigt i miljön utan att sås eller planteras. Ofta ställs frågan om odlingsförbudet kan tillämpas på en fastighet där det finns en förekomst som spridit sig från omgivningen.
När en invasiv främmande växtart växer på en fastighet som ägaren eller innehavaren kontinuerligt använder och sköter, anser jord- och skogsbruksministeriet att det finns grunder för att likställa artens förekomst på fastigheten med odling av arten. Förekomsten av arten skiljer sig då i praktiken inte från förekomsten av andra arter på fastigheten. Så bör man se på saken oberoende av hur den främmande växtarten ursprungligen har spridit sig till fastigheten och oberoende av om det rör sig om aktiv skötsel eller passiv tolerans av arten.
Eftersom det är förbjudet att odla en invasiv främmande art måste fastighetens ägare eller innehavare på sitt område utrota en förekomst av en invasiv främmande art som de odlar. Enligt lagen om främmande arter kan det dock vara tillräckligt att effektivt innesluta arten (dvs. hindra spridningen) i stället för att utrota den.
Skyldigheten att utrota en art kan således gälla även förekomster som spridit sig från en grannfastighet eller något annat ställe i omgivningen, även om de inte odlas aktivt. Till exempel bör alla i grannskapet vidta bekämpningsåtgärder samtidigt och i samarbete för att arten effektivt ska förhindras att sprida sig på nytt.
Eftersom kommunen äger allmänna områden ska den sörja för att invasiva främmande växtarter inte förökar sig där. I synnerhet när det gäller förekomster av en invasiv främmande växtart på områden som kommunen regelbundet sköter, såsom gators grönområden, parker och badstränder, finns det utifrån lagen om främmande arter grunder för att i allmänhet likställa förekomsterna med odling av arten.
Väghållaren ansvarar för skötseln och underhållet av områden som hör till en väg. Till ytan är dessa områden mycket stora, och underhållsbehovet och innehållet i underhållet varierar betydligt även på ett och samma vägavsnitt. Detta ska beaktas när man bedömer om det finns grunder för att en förekomst av en invasiv främmande växtart på ett område som hör till en väg ska likställas med odling.
Eftersom det är fråga om en art som har stor utbredning och som odlas allmänt, är det nödvändigt att fastställa en övergångstid för fastighetsägarna. Under övergångstiden är fastighetsägaren skyldig att påbörja kontrollen av växten på fastigheten och vid behov fortsätta den efter övergångstiden tills växten är helt kontrollerad.
Övergångstiden är också nödvändig för att NTM-centralen, som är tillsynsmyndighet, ska kunna förbereda sig för verkställandet.