SV MENU

Lagstiftning

Finland åtar sig nationellt, på EU-nivå och internationellt att bekämpa skadliga främmande arter och de skadliga effekter de orsakar.

Verksamhet angående främmande arter fokuserar på genomförandet av lagstiftningen. Vid genomförandet av lagstiftningen genomförs också den nationella strategin för främmande arter (på finska), eftersom den nuvarande lagstiftningen om främmande arter och dess genomförande omfattar alla åtgärder i strategin för främmande arter. Strategin och de listor över främmande arter som den innehåller har viktigt bakgrundsinformationsvärde som hjälper till att ta hänsyn till de främmande arter som inte omfattas av lagstiftningen om främmande arter.

Europeiska unionens lagstiftning om främmande arter

I Europeiska unionens förordning om främmande arter fastställs åtgärder från medlemsstaterna för att förhindra införande och spridning av skadliga främmande arter i EU. Förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse beskriver de skadliga främmande arter som EU:s förordning om främmande arter angår. Unionsförteckningen fastställs i en separat EU-kommissionsförordning som uppdateras vid behov.

Den nationella lagstiftningen

Lagen om främmande arter föreskriver hur förordningen om invasiva främmande arter i Europeiska unionen genomförs i Finland. Dessutom föreskrivs främmande arter som inte ingår unionsförteckningen men som kan anses vara skadliga under finländska förhållanden som invasiva främmande arter av nationell betydelse. Den nationella förteckningen av invasiva främmande arter regleras av en förordning av statsrådet och uppdateras vid behov.

Hanteringsplanerna

Hanteringsplanerna ger vägledning för kontroll och hantering av främmande arter och upprepar nödvändiga samarbetspartier. Artskorten ger aktuell specifik information om hantering av varje främmande art.

Tillämpning av lagstiftning

Skadliga främmande arter som ingår i unionsförteckningen eller den nationella förteckningen får inte odlas, säljas eller marknadsföras eller importeras till Finland. Statsrådets förordning kan föreskriva undantag att ett förbud inte gäller för en art på den nationella förteckningen eller för en specifik användning därav. Utsläpp av en främmande art i miljön är dock alltid förbjudet.

Främmande arter som inte ingår i förteckningarna

Invasiva främmande arter enligt bestämmelserna om främmande arter är arter som finns upptagna i unionsförteckningen eller den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. De främmande arter i strategin för främmande arter som tills vidare inte ingår i någondera förteckningen betraktas därför som vanliga oskadliga främmande arter. Dessa vanliga arter berörs endast av 3 § i lagen om främmande arter. Enligt denna paragraf är det dock förbjudet att låta sådana främmande arter sprida sig i omgivningen.

Sällskapsdjur av främmande art

Ägaren får behålla ett sällskapsdjur som ingår i unionsförteckningen eller den nationella förteckningen ända tills djuret dör av naturliga skäl. Ett villkor är att du haft djuret som sällskapsdjur redan innan arten togs upp i förteckningen. Rätten att hålla ett sällskapsdjur av främmande art hör till den som ägde djuret vid den tidpunkten då förbudet började gälla. Syftet är att skydda den ursprungliga ägarens rätt och hens viktiga relation till det egna sällskapsdjuret. Om ägaren senare tycker att hen kan ge bort djuret, finns det inte längre samma behov av skydd.

Långlivade sällskapsdjur, så som gulbukig/rödörad vattensköldpadda och sibirisk ekorre, som ingår i unionsförteckningen kan utlämnas till ett nytt hem under ickekommersiella förhållanden.

Annan lagstiftning om främmande arter

Karantänskadegörare rapporteras till Livsmedelsverket. Förordning om karantänskadegörarna, kvalitetsskadegörarna, anspråk som ställs för produktion och import av växter (EU) 2019/2072 (bilaga II).

Dessutom regleras främmande arter av många andra lagar, såsom jaktlagen, fiskelagen, djurskyddslagen, djursjukdomslagen, växthälsoskyddslagen, lagen om bekämpning av flyghavre, skogslagen, skogsskyddslagen och miljöskyddslagen. Bland annat regleras fångst och dödande av skadliga främmande arter av flera lagar: jakt, djurskydd och naturskyddslagar och lagen on främmande arter. Djuret får inte utsättas för onödig smärta och lidande och måste avlivas sakkunnigt och så snabbt och så smärtfritt som möjligt. Kontrollmetoder beskrivs mer detaljerat i artkorten.