Vid bekämpningen av invasiva främmande växtarter ackumuleras växtavfall och jord som innehåller frön, jordstammar och rötter. Det är viktigt att dessa behandlas ändamålsenligt för att den invasiva främmande växtarten inte ska kunna sprida sig till miljön via växtavfall eller jord. Enligt lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (1709/2015, 5 §) ska en aktör se till att det i produkter eller material som aktören producerar, lagrar, släpper ut på marknaden, transporterar, förmedlar, säljer eller på annat sätt överlåter inte finns sådana invasiva främmande arter som i EU eller nationellt har klassificerats som invasiva främmande arter som med produkten eller materialet kan sprida sig utanför det område som aktören innehar. Dessutom bör det beaktas att en främmande art inte får hållas, födas upp eller odlas, planteras, sås eller på annat motsvarande sätt behandlas så att den kan komma ut i miljön (3 §).
Här redogörs för frågor kring tillstånd i anknytning till behandlingen av jord som innehåller invasiva främmande växtarter. Behandlingen av jord, såsom sållning, användning i mark- och miljöbyggnad, nergrävning, lagring eller uppläggande kan vara tillståndspliktig verksamhet redan i sig, och förökningsmaterialet (frön, rötter, i vissa växtarter jordstammar) i en art klassificerats som invasiv främmande växtart kan medföra sina egna krav.
I vissa fall kan ett miljötillstånd enligt miljöskyddslagen (527/2014) eller en ändring i det befintliga tillståndet krävas, ibland krävs ett åtgärdstillstånd eller ett anmälningsförfarande enligt markanvändnings- och bygglagen (132/1999). Behandlingen och användningen av jord som innehåller främmande växtarter omfattas av många lagar och förordningar. Dessa lagar och förordningar samt frågor kring ansvar har behandlats i rapporten Förslag till verksamhetsmodell för hantering av avfall från främmande arter: Utredning om hur avfall från främmande växtarter ska minskas, mottas och behandlas (på finska).
Ansökan om miljötillstånd ska lämnas till den behöriga tillståndsmyndigheten alltså till regionförvaltningsverket som fungerar som tillståndsmyndighet för staten eller till kommunens miljövårdsmyndighet. Om det är oklart ifall ett tillstånd behövs, rekommenderas det att man kontaktar närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen) eller kommunens miljövårdsmyndighet.
Dessa exempel är allmänna och är inte rättsligt bindande. Tillståndsplikten ska kontrolleras hos en tillståndsmyndighet.
Ytterligare information om miljötillstånd och om att ansöka dem:
Miljöförvaltningens gemensamma webbtjänst
Regionförvaltningsverkets sidor om Miljötillstånd
Ytterligare information om jord som avfall:
Uppgrävd jord som avfall och behandling (på finska)
När är uppgrävd jord avfall? (på finska) (INFRA rf)
Vresros röjs från offentliga grönområden och privata objekt. Skott med nypon transporteras till avfallsförbränning. Jorden grävs upp, transporteras till företagarens depå där de största rötterna sållas bort från jorden. Rötterna transporteras till avfallsförbränning. frön och små delar av vresrosens rötter blir kvar i jorden, annars är den ren. Jorden mellanlagras en viss tid på depån. Därifrån transporteras jorden till markbyggnadsobjekt, till exempel bullervallar. På platsen täcks jorden som innehåller den invasiva främmande växtarten med filterdukar, markeras med avspärrningsband och täcks med ett jordlager på åtminstone två meter. Objektet registreras i kommunens geografiska informationssystem. En regelbunden och dokumenterad kontroll görs tillräckligt länge i området och de främmande växtarter som hittas bekämpas.
Mottagande och sållning av jord omfattas av miljötillståndsplikt. Verksamheten kan även omfattas av miljötillståndsplikt på grund av att lagringen av jorden är långfristig. Miljötillståndet är specifikt för ett visst verksamhetsställe.
För att bygga en bullervall krävs vanligen ett miljötillstånd och ett åtgärdstillstånd enligt markanvändnings- och bygglagen.
I ansökan om miljötillstånd ska beskrivas hur risken för att miljön förorenas minimeras alltså hur man förebygger att arten som klassificerats som invasiv främmande växtart inte sprider sig och hur objektet övervakas. Det finns en risk för att en jordvall, eller något annat objekt inom miljöbyggande där jord som innehåller någon invasiv främmande växtart har använts, senare grävs upp utan att man vet vad den innehåller och den invasiva främmande växtarten sprids. Därför ska jorden som innehåller invasiva främmande växtarter markeras på platsen och platsen registreras i ett register över geografisk information (till exempel kommunens geografiska informationssystem eller Ylva, den elektroniska tjänsten för övervakningen av miljöskydd). Det är även nödvändigt att markägarens/aktören själv utför noggrannare bokföring och dokumentering. Den miljötillståndspliktiga verksamheten kan exempelvis upphöra vid något skede (till exempel då jordvallen blir klar). Trots detta är det viktigt att markägaren eller den som i fortsättningen är verksam i området eller planerar fortsatt användning har kännedom exakt om vart jord som innehåller den främmande arten har placerats.
En gård byggs på en privat tomt. På tomten finns ett litet bestånd av jätteloka, vars areal är 2 m2. Skott utan blommor skärs av och komposteras. Jord, som innehåller rötter och frön, grävs upp från ett tillräckligt djup. En djup grop grävs med grävmaskin på det ställe på tomten där gräsmattan ska planteras och jorden med rötter och frön från jättelokan hälls i gropen som sedan täcks med ett två meter tjockt lager av ren jord. Gräsmattan sås på ytan. Objektet granskas regelbundet och de plantor och skott av jättelokan som eventuellt gror skärs av eller rycks upp när de är små.
Småskalig deponering av icke-förorenad jord som möjligen innehåller rötter, jordstammar och frön på en fastighet är inte yrkesmässig verksamhet och därför behövs inget miljötillstånd. Observera att det är inte tillåtet att gräva ner växtavfall eller något annat avfall.
Ytterligare, om jorden i detta fall grävs ner på grannens tomt, där markbyggnad utförs, behövs inget miljötillstånd ifall verksamheten är småskalig och av engångsnatur.
Det skulle vara bra för kommunen att inleda ett anmälningsförfarande i detta fall. Då behåller kommunen uppgifter om objektets läge och gör att informationen om jord som innehåller nedgrävda invasiva främmande arter är tillgänglig för senare verksamhet. I kommunens anmälningsförfarande ska förpliktelser avseende främmande arter betonas. På grund av risk för spridning rekommenderas inte transport eller mellanlagring. Det är nödvändigt att följa upp objektet under flera år.
Staden har ett offentligt område där det växer bland annat jättebalsamin, jätteloka, vresros och blomsterlupin. I området deponeras icke-förorenad överskottsjord från infrastrukturuppbyggnad. De delar av växten som växer ovanför marken avlägsnas och förstörs på ett ändamålsenligt sätt. Ett tjockt lager jord transporteras till området. På ett ställe på jättebalsaminförekomsten byggs en parkeringsplats. Marklagret som är underst packas samman och en filterduk breds ut över lagret. Till sist fylls området med kross 500–1 000 mm
Verksamheten är troligtvis inte miljötillståndspliktig, men det krävs ett åtgärdstillstånd enligt markanvändnings- och bygglagen. Kontrollera detta med tillståndsmyndigheten. Om överskottsjord dock läggs upp det vill säga det hämtas ett onödigt tjockt lager i förhållande till vad som behövs för byggandet, krävs ett miljötillstånd för detta.
Även i detta fall ska jorden som innehåller invasiva främmande växtarter markeras på platsen och platsen registreras i ett register över geografisk information (till exempel kommunens geografiska informationssystem eller Ylva, den elektroniska tjänsten för övervakningen av miljöskydd).
Jord som innehåller en art som klassificerats som invasiv främmande växtart, till exempel vresros, hämtas till företagarens verksamhetsställe. Brännbara växtdelar sållas och transporteras till avfallsförbränning. Jorden transporteras till företagarens egen åker någon annanstans där jorden sprids ut till ett lager på 50 cm på åkern. Jorden sprids inte ut till kanten av åkern. Jorden jämnas ut för att det ska vara möjligt att sköta åkern. Ett hyresavtal ingås om odling av åkern. I avtalet fastställs skötseln av åkern så att det inte är möjligt för den invasiva främmande arten att sprida sig, till exempel vall, regelbunden bärgning. I hyresavtalet ingår tillsyn över objektet och vid behov bekämpning.
Mottagande och sållning av jord omfattas av miljötillståndsplikt. Dessutom krävs miljötillstånd för att deponera jord på åkrar. Ändamålet och mängden jord avgör om deponeringen av jord på en åker omfattas av lagen om gödselfabrikat (539/2006), jordförbättring, eller av miljötillståndsplikt, såsom att höja åkern eller drift av en avstjälpningsplats för marksubstanser.
Verksamheten är riskfylld, eftersom det inte ännu vad gäller flera främmande växtarter exakt är känt hur länge växternas frön bibehålls grobara/livskraftiga. Dessutom finns det en risk för att den främmande arten sprids till exempel i samband med täckdikning av åkern eller annat grävande. Även i detta fall ska jorden markeras på platsen och platsen registreras i ett register över geografisk information. Uppföljningens och tillsynens kontinuitet ska garanteras, till exempel om den som hyr ut åkern byts ut. Markägarens/aktörens egen bokföring och dokumentering är nödvändig, eftersom det är möjligt att den miljötillståndspliktiga verksamheten upphör vid något skede, men det är viktigt att markägaren eller den som i fortsättningen är verksam i området eller planerar fortsatt användning har kännedom exakt om vart jord som innehåller främmande arter har placerats.
Jord som innehåller frön, jordstammar eller rötter från en art som klassificerats som en invasiv främmande växtart (till exempel jätteloka, blomsterlupin, parkslide eller vresros) transporteras till en mottagningsplats för icke-förorenad jord eller en avstjälpningsplats för marksubstanser. Växttäcket har avlägsnats från föremålet för bekämpning innan jord grävdes upp i syfte att så lite organiskt material som möjligt skulle bli kvar i marken. Jorden transporteras med lastbil till mottagningsplatsen eller avstjälpningsplatsen. Om jorden innehåller en stor mängd organiskt material, till exempel rötter, sållas den på mottagningsplatsen för att separera växtmaterialet från jorden, och rötterna och annat växtmaterial förstörs på ett ändamålsenligt sätt. Jorden placeras i området på ett ställe där den upplagda jorden får vara ostörd så länge att de växtdelar som kan föröka sig har förstörts. Lastbilen rengörs på plats på ett sätt som gör det möjligt att garantera att frön, rotdelar och andra växtdelar som kan föröka sig tas till vara från fordonet och att de förstörs på ett ändamålsenligt sätt. Upplagd jord täcks med icke-förorenad jord. Efter varje arbetsdag då lass har mottagits i området görs en preliminär täckning av ett lämpligt tjockt jordlager och den slutliga täckningen med ett jordlager på minst två meter i slutet av växtperioden. För jord som hämtats för behandling antecknas för uppföljning mängder, ursprungsplatser, de invasiva främmande växtarter som jorden innehåller, datum samt platser där lassen deponerats. Området isoleras för att förhindra onödig vistelse i området. Uppläggningsområdet följs regelbundet upp (till exempel en gång i veckan) och det kontrolleras om invasiva främmande växter har vuxit på ytan av högen eller i närmiljön. Om detta har skett bekämpas den invasiva främmande växtarten och högen täcks med icke-förorenad jord. Observationerna bokförs. Avrinningsvattnet från verksamhetsområdet leds till en sedimenteringsbassäng. Prover tas ur avrinnings-, yt- och grundvatten med regelbundna intervaller för att följa upp vattnets kvalitet, till exempel pH och näringshalter.
Mottagande av jord omfattas av miljötillståndsplikt. För tillståndet krävs dessutom ett omnämnande om mottagande av jord som innehåller invasiva främmande växtarter samt en beskrivning om dess behandling och uppföljning.