Spridning av invasiva främmande arter till ett nytt geografiskt område sker antingen avsiktligt eller oavsiktligt med människans hjälp. Globalisering och därmed snabbt ökande internationell handel och trafik, särskilt nya transportrutter till sjöss, på land och inom luftfarten, har ökat spridning av främmande arter.
Handeln av djur och växter är en av de viktigaste faktorerna bakom både avsiktlig och oavsiktlig ankomst av främmande arter. Dessutom har globala webbutiker möjliggjort att beställa produkter som till exempel växtfrön eller levande akvariefiskmat runt om i världen. Detta har accelererat den okontrollerade spridningen av främmande arter. Kostnadseffektiva bekämpningsåtgärder för att förhindra spridning av skadliga främmande arter listas bland annat i hanteringsplanerna.
Flera främmande arter importeras för kommersiella ändamål. Import möjliggör spridning av främmande arter, eftersom individer kan rymma eller avsiktligt befrias. I synnerhet importeras nytto- och prydnadsväxter, fiskarter för akvakultur och akvarier, och viltarter för jakt och farmuppfödning. Dessutom sälgs många fiskar, reptiler, fåglar, däggdjur och ryggradslösa djur som sällskapsdjur.
Främmande arter befrias avsiktligt ut i naturen, till exempel för biologisk bekämpning, eller jakt och fiske. Dessutom kan sällskapsdjur avsiktligt överges ut i naturen. Medvetet införda främmande arter kan också rymma: Minken (Neovison vison) härstammar från förrymda och utsläppta djur från pälsfarmer. Många främmande arter är å andra sidan trädgårdsflyktingar som kan sprida sig från trädgårdar genom förflyttning av jord och växter, och i från olovliga soptippar som frön, vegetativa växtdelar, sporer, ägg eller vuxna individer.
Oavsiktlig introduktion och spridning kan ske med förorenat växt-, jord- och förpackningsmaterial eller med hjälp av fåglar och andra djur. Frön av främmande växtarter kan spridas till exempel med fågelfröblandningar, plantor eller jordar. Till exempel den asiatiska långhorningen (Anoplophora glabripennis), som är en karantänskadegörare, kom till Finland från Kina i förpackningsmaterial av träd. Främmande arter sprids också genom transport med fartyg, bagage, maskiner, utrustning, bildäck och i ballastvatten.
Arter sprids också via farleder som vägar, järnvägar, kanaler, broar, tunnlar eller fiskeleder. Vandrarmusslan (Dreissena polymorpha) är en av de mest kända och mest skadliga främmande arter som har spridit sig genom byggda kanaler.
Främmande arter som en gång har en gång har etablerat sig kan fortsätta att spridas på egen hand och utvidga sin förekomst.